lördag 9 juli 2011

Det är så sjukligt patetiskt att efter två månader envist tråna efter det man aldrig kan få. Huhä alltså vi kastar oss själva i helvetet för att det känns bra under den jävla kvällen det faktsikt var bra. Jag blir så sjukt arg på mig själv som aldrig riktigt fattat poängen i att veta sitt eget bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar