vill ha någon att fota när man vaknar alldeles för tidigt på sommaren och ljuset genom persiennerna får huden att se precis så silkeslen ut som den är och det enda man gör är att le morgontrött och lägga sig tillrätta igen, ta ett djupt andetag och slumra.

att somna och vakna med någon är bättre än att somna och vakna alls.

varför sminkar jag mig ens på morgonen? måste ändå göra om det varannan timme om jag är hemma. varför går jag ens ur sängen för att möta: ingenting.

Run to the bedroom/In the suitcase on the left/You'll find my favorite axe/Don't look so frightened/This is just a passing phase

har ingen kraft kvar, vill bara lägga mig ner och sova igen. (läs: ligga vaken bredvid den fina och känns hur alla problem är försvunna.)

vill höra det sprakande ljudet av nålen som nuddar vinylen och vill känna den finas läppar mot nacken när det händer. vill inte låtsas som att det inte betyder något och vill inte låtsas som att det gör det. ler för att jag kan. för att jag igår dansade till håkanbråkan hellström för första gången på ett år och vi kunde skriksjunga tills rösten tog slut. när orden var borta och kroppen tung kom en taxi och hämtade mig för att ta mig till liljeholmens snirkliga och obegripliga gator. jag har aldrig uppskattat pink floyd som jag gör ikväll.

The beating of a million drums