Två månader. Det är som solen sju minuter över sju i början av augusti. Det är som att röka på onsdagseftermiddagar trots att man jobbar dagen efter. Varför? v a r f ö r ? För att det är så vi överlever. För att om vi inte rullar en jolle ut på sjön hos Arn en onsdagseftermiddag så spricker fasaderna upp och träet ruttnar. Ruset bedövar känslan av att inte vara tillräcklig.
Omringad av pojkmän jag knappt känner, förutom björnen. Men det gör mig inget för Arn ler och pekar ut genom fönsterrutorna på bilen. Visar vart jag ska. Gå dit. Där är ditt liv. g å d i t.
Han gör en drink av Jack Daniels, Cola och Citronkoncentrat. Tror inte vi ska tycka om den men det gör vi. Vi får sugrör i olika färger och utanför rör sig solen sakta neråt och det är hagar fyllda med lustgivande gräs och kossorna kommer närmare när Arn ropar efter dem genom altandörren. Porten till livet. Porten till helvetet. Det beror ju på hur man ser det.
Det är bra. Just när du är i Kaxholmen så är det bra. Att du går mot bussen när de andra går mot sjön gör detsamma för du kanske går vilse. Går vilse i dig själv på vägen. Glömmer bort vart du var på väg, vem du är och varför du väljer att gå nu.
Minns inte vem du är för att du aldrig blev någonting. ä n. i n g e n t i n g.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar