jag har sett dig växa. när alla andra trodde du föll såg jag hur du sådde dina frön. för jag har under så lång tid varit jorden du brukade. du planterade dina problem i mig, du vattnade med din olycka och i mig grodde det. det vibrereade av obehag. Visste jag redan då vad som var påväg att hända? Det växte i mig (åh så länge nu) och du såg att det var fel. Att plantorna inte var något att ha. För i mig bor misären. Misären som du planterat och tagt hand om. Du talade till den för att ge den energi. Den lever på min kraft. Så om jag inte svarar dig när du göder misären, så är det för att jag har dött.

jo just det, jag har tröttnat på ditt sätt nu. Du kallar dig människovän som tar hand om andra, du är en hycklare min vän och jag har fått nog av dig och dig.