Jag kan inte längre avgöra om jag vill hångla med Morrissey eller dig. Problemet är uppenbart, man ska ALLTID vilja pussas med Morrissey. Verkligen alltid.
Fördriver slö sommarlovstid med att vara obekvämt abstrakt. Lyssnar på the libertines och regnet.
The strokes, The hives, The smiths.
frågar mig själv om det är värt det när brittiska män är så mycket bättre.
Eller ljuger jag mot mig själv?
Pete Doherty dränk resten av befolkningen i den här staden så kan vi segla till Californien.
Fast när jag tänker efter så är det nog inte Time for heroes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar