det tog några minuter att förstöra allt, men det tar tusentals ensamma minuter för att komma över det. under tusentals minuter spelas april upp i mitt huvud.
jag letar ord. letar och letar, letar letar letar efter något som fyller tysnaden på rätt sätt.
stryker under med rött för att det är fel.
försöker veta var det är menngen att jag ska vara och ingenting verkar vara stämma.
min röst låter så fel när jag låtsas som ingentning varje gång jag tvingas nämna ditt namn. för det är inte över än.
det tar hundra tals år att dölja felen, jag är ljusår ifrån och nu luktar köket rök och jag andas djupt, försöker glömma och hoppas att ingen känner lukten av ångest eller ser askan i london-muggen.
fimpar ett värmeljus och river ännu en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar