vill ha någon att fota när man vaknar alldeles för tidigt på sommaren och ljuset genom persiennerna får huden att se precis så silkeslen ut som den är och det enda man gör är att le morgontrött och lägga sig tillrätta igen, ta ett djupt andetag och slumra.

att somna och vakna med någon är bättre än att somna och vakna alls.

varför sminkar jag mig ens på morgonen? måste ändå göra om det varannan timme om jag är hemma. varför går jag ens ur sängen för att möta: ingenting.

Run to the bedroom/In the suitcase on the left/You'll find my favorite axe/Don't look so frightened/This is just a passing phase

har ingen kraft kvar, vill bara lägga mig ner och sova igen. (läs: ligga vaken bredvid den fina och känns hur alla problem är försvunna.)

vill höra det sprakande ljudet av nålen som nuddar vinylen och vill känna den finas läppar mot nacken när det händer. vill inte låtsas som att det inte betyder något och vill inte låtsas som att det gör det. ler för att jag kan. för att jag igår dansade till håkanbråkan hellström för första gången på ett år och vi kunde skriksjunga tills rösten tog slut. när orden var borta och kroppen tung kom en taxi och hämtade mig för att ta mig till liljeholmens snirkliga och obegripliga gator. jag har aldrig uppskattat pink floyd som jag gör ikväll.

The beating of a million drums

Hej.

Jag vill få det här sagt nu, innan världen, och vinden, vänder igen och jag tappar vad jag pratade om. Jag vill säga att det löser sig. Du kommer överleva och om du tror att du kommer göra det, låt någon lyfta blymolnet som ligger på dina axlar. Tillåt dig själv att känna att det är bra. Att det är okej att skolka, det är okej att kedjeröka och det är okej att gråta tills huden blir torr under ögonen. Det är okej att skratta ihjäl sig till fruktansvärt torra skämt och det är okej att säga till när du inte orkar mer. Säg det. Säg till dina vänner, dina lärare och dig själv att nu, nu tar det stopp. Låt dig själv ta en paus från kraven och skriv skitdåliga uppsatser. Förklara vad som är fel för någon du litar på. Förklara vad som är så otroligt bra för någon. Skriv hundra ord om vad som är bra och lika många om vad som är fel. Ta in stunder då du är full och pussas med en person du just träffat. Låt dig själv tycka om att vara nära någon och låt dig själv gå vidare från det gamla. Fasta inte i det som hände då, utan se det som kommer sen. När det blivit kaos och panik varje natt i veckor så kommer det en natt då himlen är stjärnklar och du lyssnar på den-där-låten och gatorna är hala men det är bara du ute, och kanske lugnar sig hjärtat då.

Låt tankarna fyllas av nostalgi, låt dem fyllas av framtidsplaner. Dröm om personen du längtat efter att hålla om. Skäms inte för att du drömmer. Skäms inte för att du vill ha någon att komma hem till. Skäms inte heller för att du inte har någon som är bara din. Låt inte det krossa dig. Inget är över, inget tar slut. Det finns dagar kvar, det finns år kvar och det finns städer att besöka, läppar att kyssa och tid för allt. När vintern aldrig tar slut och allt hopp är slut, det är då, när allt är som värst, som det blir slask. Då känns det ännu värre men tro mig, det blir bara bättre.

För när allt suger, när du hatar allt och helst skulle skjuta varenda lyckliga människa du ser, så kommer det bli bättre. Det kanske inte går över en natt eller håller i sig i åratal, men det kommer en dag då allt känns bättre. En dag kan vara allt som behövs för att det ska lätta och du kan se livet på ett nytt sätt.

Det kan ses som töntigt och lamt att göra såhär, men allt löser sig. Bara man tar det lugnt så läggs alla bitar på plats. Låt det bara ske.

När man ligger under täcket med altandörren öppen på vid gavel så att den kyliga sista-januari-luften sliter i gardinerna, och man ligger på rygg med askfatet på magen och ciggen i handen är det inte fel att vara ensam. Det är inte fel att lyssna på tystnaden för att vänja sig inför framtiden.

Vi behöver inte skynda igenom något, det här är som en bästa delen i en film. Varför inte låta det vara så länge som möjligt?