När man ligger under täcket med altandörren öppen på vid gavel så att den kyliga sista-januari-luften sliter i gardinerna, och man ligger på rygg med askfatet på magen och ciggen i handen är det inte fel att vara ensam. Det är inte fel att lyssna på tystnaden för att vänja sig inför framtiden.

Vi behöver inte skynda igenom något, det här är som en bästa delen i en film. Varför inte låta det vara så länge som möjligt?