vill höra det sprakande ljudet av nålen som nuddar vinylen och vill känna den finas läppar mot nacken när det händer. vill inte låtsas som att det inte betyder något och vill inte låtsas som att det gör det. ler för att jag kan. för att jag igår dansade till håkanbråkan hellström för första gången på ett år och vi kunde skriksjunga tills rösten tog slut. när orden var borta och kroppen tung kom en taxi och hämtade mig för att ta mig till liljeholmens snirkliga och obegripliga gator. jag har aldrig uppskattat pink floyd som jag gör ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar