Det var så länge sen någon spenderade mer än två timmar i mitt rum, förutom jag då, att jag mår lite illa vid tanken på att någon skulle SOVA här. Kommer gråta i tusen år om någon ska förstöra min fristad, min EGNA plats där jag kan vara ENSAM.
Jag har tänkt på det rätt länge att jag är lite rädd för att ta hem någon mest för att de kommer rispa hål i den bubbla som kallas "Beas rum". Åh mina gröna gardiner och min gröna soffa. Mitt mörkbruna bord och mörka hyllor. Mina oändliga lådor med krimskrams och prylar från miljader år tillbaka.
Att kunna gömma sig här utan, där ingen annan förutom jag får/brukar vara är så fint att jag dör. Ska aldrig låta någon annan sova här. Ska skjuta varenda jävel som försöker i huvudet. Eller i axeln så de långsamt döööööör.
Ska sova med fönstret öppet så det luktar svalt och spritter i fötterna när man går upp för att göra kaffe. Ska sparka alla i huvudet imorgon och skita i resten. Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar