221110

om vi gav oss chansen att ändra på saker vi gjort i det förflutna så skulle vi aldrig växa och bli de vi är idag. Så nu är då frågan, är vi värda att förnyas, kommer vi bli något bättre då?

Det är efter att hjärtat slagit sina hårda slag ensam i novembernatten som det känns. Ännu en gång slår det mig. Jag går inte ut för att andas längre, jag går ut för att fly från tankarna om dig. Från känslan av att jag, liksom alla andra som förstått sanningen, kommer dö ensam. Sanningen lyder också att om jag inte behandlar mig eller andra rättvist så kommer jag leva på samma sätt. Så som i himlen så och på jorden eller vad man nu säger. Jag kastar mitt sista hat och omfamnar alla känslor som slår mot mig från och med nu. Börjar om från där jag var eller fortsätter fram, tillbaka och sidleds på samma gång. Ingen väg är min väg, jag måste få vandra fritt.