21

Jag ska inte ljuga.
Detta var allt jag väntat på.
För jag har saknat dig, dina läppar, din doft, din hud och ditt jag.
På andra sidan dålig tv, i en soffa, i en kall lägenhet med nerdragna persienner. Sommarnatten står still utanför. Röken lägger sig betryggande runt oss och jag lutar pannan mot din bara rygg och lägger armarna om din midja och glömmer allt jag varnade mig själv om. Byter position, lutar hakan mot din axel du vrider huvudet i en omöjlig vinkel och lägger en mjuk kyss mot min panna. Pressbyråtändaren lyser upp ditt ansikte. Mörkerseendet förstört på mindre än en sekund. Fyra månader reducerat till noll. TVn visar MacGyver och jag har saknat det här. Dig.

Du är längst upp på min Facebook-chatt. Vi har inte pratat på månader men ändå bränns ditt namn in i min hjärna varenda gång jag försöker låta bli att notera din frånvaro. Bryr mig inte, bryr mig verkligen inte! Ska inte läsa gamla konversationer mer. Ska inte. Ljuger lika mycket för mig själv som för dig. Fast är det lögn eller helt enkelt ett långsamt accepterande?

idag förlorade vi en vän.

det luktar så hemskt mycket man om mina kläder.

och jag saknar dig så mycket nu. Speciellt efter natten. Jag vill bara sluta sakna dig.

en vecka känns som en månad när man bara vill ha ett svar.

Varför kan jag prata med alla utom dig? Valborg är en fantastisk dag. Varje år har något bra hänt och jag har varit fantastiskt full. Nu hyllar jag livet för killen som Just frågade "eller hur?" jag säger tack livet, kvällar som dessa gör allt värt det. Tack dom Fan för valborg