Sover en timme om natten för allt spricker upp och faller samman. Puss vad jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden.
onsdag 24 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
lördag 20 augusti 2011
fredag 19 augusti 2011
torsdag 18 augusti 2011
tisdag 16 augusti 2011
måndag 15 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
030811
Två månader. Det är som solen sju minuter över sju i början av augusti. Det är som att röka på onsdagseftermiddagar trots att man jobbar dagen efter. Varför? v a r f ö r ? För att det är så vi överlever. För att om vi inte rullar en jolle ut på sjön hos Arn en onsdagseftermiddag så spricker fasaderna upp och träet ruttnar. Ruset bedövar känslan av att inte vara tillräcklig.
Omringad av pojkmän jag knappt känner, förutom björnen. Men det gör mig inget för Arn ler och pekar ut genom fönsterrutorna på bilen. Visar vart jag ska. Gå dit. Där är ditt liv. g å d i t.
Han gör en drink av Jack Daniels, Cola och Citronkoncentrat. Tror inte vi ska tycka om den men det gör vi. Vi får sugrör i olika färger och utanför rör sig solen sakta neråt och det är hagar fyllda med lustgivande gräs och kossorna kommer närmare när Arn ropar efter dem genom altandörren. Porten till livet. Porten till helvetet. Det beror ju på hur man ser det.
Det är bra. Just när du är i Kaxholmen så är det bra. Att du går mot bussen när de andra går mot sjön gör detsamma för du kanske går vilse. Går vilse i dig själv på vägen. Glömmer bort vart du var på väg, vem du är och varför du väljer att gå nu.
Minns inte vem du är för att du aldrig blev någonting. ä n. i n g e n t i n g.
Omringad av pojkmän jag knappt känner, förutom björnen. Men det gör mig inget för Arn ler och pekar ut genom fönsterrutorna på bilen. Visar vart jag ska. Gå dit. Där är ditt liv. g å d i t.
Han gör en drink av Jack Daniels, Cola och Citronkoncentrat. Tror inte vi ska tycka om den men det gör vi. Vi får sugrör i olika färger och utanför rör sig solen sakta neråt och det är hagar fyllda med lustgivande gräs och kossorna kommer närmare när Arn ropar efter dem genom altandörren. Porten till livet. Porten till helvetet. Det beror ju på hur man ser det.
Det är bra. Just när du är i Kaxholmen så är det bra. Att du går mot bussen när de andra går mot sjön gör detsamma för du kanske går vilse. Går vilse i dig själv på vägen. Glömmer bort vart du var på väg, vem du är och varför du väljer att gå nu.
Minns inte vem du är för att du aldrig blev någonting. ä n. i n g e n t i n g.
07:10
tror du vi kan ropa efter nån med förstånd
Som kan se vad vi gör och
förstå vad vi menar.
jag tror du söker efter mer än du ser
men jag ser att du ler och jag tror att du
tvivlar
Som kan se vad vi gör och
förstå vad vi menar.
jag tror du söker efter mer än du ser
men jag ser att du ler och jag tror att du
tvivlar
lördag 6 augusti 2011
tisdag 2 augusti 2011
/fear no darkness/
"Vi börjar från början. Fast jag skulle vilja säga som jag gjorde här innan, jag trivs bättre med att börja i mitten. Så, det är så vi börjar, i mitten där vi är. Glaset är halvtomt och fåglar faller döda från himlen i natt. Det värker i skelettet på dem som aldrig kommit någonstans, inklusive mig.
Jag vet att vi aldrig kommer bli det jag egentligen, innerst inne vill. Men jag kan inte låta bli att hoppas, kan inte låta bli att vilja tro att det kommer ske ändå. Det spelar ingen roll.
Den dagen någon stannar här för kärlekens skull är jag kanske nöjd. Men än så länge så är himlen sommarkvällsblå och jag drar ner rullgardinen för att slippa se den. Vill inte vara med om något som kan betraktas som vackert eller bra. Vill se människor slitas i stycken av blodtörstiga monster. Jag vill se män få sina hjärtan krossade tusen gånger om av olika kvinnor som lever miserabla liv. Jag vill se alla misslyckas som bara människan kan.
Tjänä skulle ni alla dra nu? Vilken tur för vi ville aldrig ha er här ändå. Vi är bittrare än någonsin och jag vill verkligen ha cigg. Och just det, K."
en ny massa skit på en ny plats (som egentligen är gammal för jag har haft den i typ två år). Första inlägget som skrevs för ungefär en månad sen.
Jag vet att vi aldrig kommer bli det jag egentligen, innerst inne vill. Men jag kan inte låta bli att hoppas, kan inte låta bli att vilja tro att det kommer ske ändå. Det spelar ingen roll.
Den dagen någon stannar här för kärlekens skull är jag kanske nöjd. Men än så länge så är himlen sommarkvällsblå och jag drar ner rullgardinen för att slippa se den. Vill inte vara med om något som kan betraktas som vackert eller bra. Vill se människor slitas i stycken av blodtörstiga monster. Jag vill se män få sina hjärtan krossade tusen gånger om av olika kvinnor som lever miserabla liv. Jag vill se alla misslyckas som bara människan kan.
Tjänä skulle ni alla dra nu? Vilken tur för vi ville aldrig ha er här ändå. Vi är bittrare än någonsin och jag vill verkligen ha cigg. Och just det, K."
en ny massa skit på en ny plats (som egentligen är gammal för jag har haft den i typ två år). Första inlägget som skrevs för ungefär en månad sen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)