kan fortfarande känna hans armar om mig och det blir så svårt att slappna av när de inte är där på riktigt.  det blir svårt att blunda för allt jag vill är att vara sådär jävla nära dig igen igen igen. du fuckar upp allt. vill bara sova bredvid din varma kropp och hålla din hand på väg till statoil. ser på våldsamma serier du försökt övertala mig till att se för att få någon slags kontakt med dig.
du gör mig gladast och ledsnast samtidigt. fuck.

S.

du har tagit bort mig som vän. jag vet att vi inte är vänner, men jag ville bara be om ursäkt. säga förlåt för allt jag gjort, allt jag sagt och för hur jag var. är. jag satt och väntade på bussen häromdagen och kom på det, jag har aldrig sagt förlåt. kanske för att jag inte sett att jag gjort fel. även om jag inte ser det nu så vet jag att du förtjänade ett förlåt. jag vet att du blev sårad, att jag gjorde dig illa och fan, jag hatar mig själv för att jag gjorde dig så illa.
kan inte sluta undra om du tänkte på mig efteråt. om mitt namn dök upp i dina tankar så som ditt dök upp i mina. för det har gått lång tid, fruktansvärt lång tid och nu förstår jag vad jag gjort. förlåt. snälla du förlåt mig. du kanske inte bryr dig, du har ett liv utan mig och jag har ett utan dig, men jag tänker på dig och jag undrar, hur mår du nu? har de där tankarna lämnat dig? har du kommit över det som jagade oss om om nätterna? mår du enbart bra nu? jag hoppas att du gör det. för även om jag inte behöver dig och du inte behöver mig så måste jag få säga förlåt och jag hoppas verkligen att jag en dag får chansen att göra det öga mot öga. du var en så stor del av mitt liv. två år. två år av du och jag. två år av att hitta mig själv, bli den jag är idag. så snälla du, förlåt mig. förlåt för allt jag gjort. jag önskar att du var här så jag kunde säga det till dig, att vi kunde tända varsin cigg och le mot varandra och att jag kunde få helhjärtat, utan ursäkter, utan baktankar, utan allt, säga förlåt. du var mitt allt, och nu är du någon annanstans och det är okej, det jag inte kan leva med är mig själv. jag är så ledsen för allt jag gjort. jag är så ledsen för att jag förstört det, jag vet att du har annat nu, du bryr dig säkert inte men jag gör, för fan, jag bryr mig och jag kan inte lugna mitt sinne förrän jag vet att du förstår hur ledsen jag är över att jag behandlat dig som jag gjorde. jag menar det här av hela mitt hjärta, min själv, mitt liv, förlåt.

Plötsligt blir den där saknaden större än någonsin. Kan inte tänka, kan inte se klart. Kroppen är svag och skakar men hjärtat är svagare. Slår snabbt men svagt. Trycket ökar. Åskan ligger i luften och jag kan inte låta bli att irra runt i dina kvarter. Fast de är inte dina nu. Trots att chansen att träffa dig där är lika med ingenting så går jag runt runt som i den där jävla säkert! låten som spelades om och om igen för cirka tre år sedan. Sitter i ett grått skjul av plåt och dricker selectakaffe. Tänder en cigg. Försöker hindra mig själv från att tänka för det blir alltid så jävla fel när man tänker. Är för uppe, för nere, är allt och det gör mig så trött. Försöker se framåt utan planer. Solen skiner och himlen är molnfri för första gången på länge. Kanske är det dags att bryta sig fri eller kanske så är det dags att acceptera vad som egentligen händer.

21

Jag ska inte ljuga.
Detta var allt jag väntat på.
För jag har saknat dig, dina läppar, din doft, din hud och ditt jag.
På andra sidan dålig tv, i en soffa, i en kall lägenhet med nerdragna persienner. Sommarnatten står still utanför. Röken lägger sig betryggande runt oss och jag lutar pannan mot din bara rygg och lägger armarna om din midja och glömmer allt jag varnade mig själv om. Byter position, lutar hakan mot din axel du vrider huvudet i en omöjlig vinkel och lägger en mjuk kyss mot min panna. Pressbyråtändaren lyser upp ditt ansikte. Mörkerseendet förstört på mindre än en sekund. Fyra månader reducerat till noll. TVn visar MacGyver och jag har saknat det här. Dig.

Du är längst upp på min Facebook-chatt. Vi har inte pratat på månader men ändå bränns ditt namn in i min hjärna varenda gång jag försöker låta bli att notera din frånvaro. Bryr mig inte, bryr mig verkligen inte! Ska inte läsa gamla konversationer mer. Ska inte. Ljuger lika mycket för mig själv som för dig. Fast är det lögn eller helt enkelt ett långsamt accepterande?

idag förlorade vi en vän.

det luktar så hemskt mycket man om mina kläder.