torsdag 28 april 2011

artonde april




Första dagen på lovet så tältade vi. Det var mörkt, lite kallt och så fruktansvärt roligt och tumlande att det smittade av sig på resten av lovet som spenderades i samma anda.
Jag tycker om att träffa ovanstående så himla mycket. Burrar i hjärtat och längtar lite till valborg. tacktacktack till alla som gjorde lovet till en vårdröm.
(det är förtusan vår nu.<3)

måndag 25 april 2011

Ångrar min sista kopp kaffe i samma stund som jag släcker ner huset. Jag har redan tillräckligt som håller mig vaken.

Lovet har varit bra. Lördagen var kaos men vi överlevde. Spännande liv. Hejdå

onsdag 20 april 2011

jag har varit här förut. Det börjar med
konstant hunger
ingen sömn
svettningar. Efter det kommer
skakningar
Gråtattacker
Panik. Efter det
Svart
Svart
Svart

försöker trycka ner och glömma bort. Flyr världen ett tag.
Sover till ett, vaknar och dricker kaffe med en brors flickvän i ickesolen för att prata om allt och
Duscha, bli ny, bättre. Sminka, torka, puta, snygga upp.
Ututut ut ur detta förbannade rum. Kasta mig i elden som kallas världen så Hejdå farväl nu ska jag träffa pojkar.

söndag 17 april 2011

Har haft en underbar helg som avslutas med kaffe, cigg och fotboll i Lekeryd.
För visst har man inte levt om man inte väntat i skillingary och gått på en fest där man inte känner någon.
Tack till alla som gjort helgen till det den varit.
Nu är det lov och jag ska nog bara ha det göttigt.
Hejdå

torsdag 14 april 2011

"om du inte slutar och börjar andas så faller du igen."
"..."
"ta min hand den här gången så faller vi tillsammans då."

tisdag 12 april 2011

///

har ägnat mig åt att träffa bra människor den senaste tiden. haft det bra. har träffat dåliga människor med. har haft det dåligt. har hunnit med allt och ingenting på senaste tiden och nu är det nog vår. imorgon ska jag nog cykla lite igen. cykelcykelcykel.

a place called home

Ibland mutear jag Tv:n och sätter på en låt som påminner om ingenting mest för att


Andas.


Jag tänker att jag borde sluta tänka eller varför inte vara mer uppriktig och få svart på vitt att jag tänker att jag borde sluta tänka på


Dig. Eller någon annan.


Jag är sedan länge förlorad, förvirrad och försvunnen i en tät barrskog med fuktig luft och dimma runt fötterna. Hjärtat slår hårdare för varje steg och mossan sticker under fötterna. Det är stilla, jag vet ändå att DE smyger i skuggorna. DE är skuggorna.


Men vet du vad, det gör ingenting. För det är jag som stavas bitterheten. Precis på samma sätt som gula Blend stavas ENSAMHETEN. Att det är mörkt och Bon Iver sjunger om tunna kärlekar lugnar fågelhjärtat som nu håller takten med hårda slag.


Kan vi trotsa kylan ett år till och stå i tusen minuter och låtsas att det inte gör så fruktansvärt outhärdligt ont att vänta. Jag vet hur det är att


Vänta.


Vet du?


Det tog emot att släpa cykeln upp för backen bakom ditt hus. Det tar emot att vara så uppfylld av vår och röka LUCKY STRIKE och


Vänta.


Jag står kvar på samma ställe som jag stampat på i liiiiite mer än ett år nu så jag fyller mitt rum med fåglar och jag har en vän som gav mig en fågel i bur som sitter på min vägg och ger mig en chans att tro på frihet. Jag är en fågel och buren är


Du.


Fast jag är på utsidan och allt jag vill är att du ska släppa in mig för jag tror att tillsammans kan vi skapa


A PLACE CALLED HOME.

söndag 10 april 2011

mina skor är leriga och jeansjackan luktar fortfarande skogsrök men jag sitter på det grå elskåpet utanföritt hus med solglasögon och tänker att
det gör ju ingenting.
inget är förlorat än, min
vän. ingenting är förlorat. en soldat,
för vem?