I've got my life in a suitcase ready to run away

tio minuter under täcket innan mötet med världen blir verklighet och jag loggar ut från Facebook någon gång snart

är mer död än levande, julaftons natt med ångest ångest ångest

och alla de där tårarna blandat med den där hjärtklappningen

ge mig arsenik

fågelhjärta, lugna ner dig nu. lilla fågelhjärta, sluta slå så hårt, hans sång är inte menad för dig

om ett år eller två är det aldrig över

klädde en julgran

lampskärmen är sne och

jag

tar

nog

en

cigarett

till.

Håkan Hellström mitt hjärtas låga

beroende på hur länge vi levt och hur länge vi vill leva så finns vi olika mycket

jag har en blogg, jag läser andra bloggar. blogblogblog

The Untouchable

såg på en tjugotre år gammal film med världens bästa B idag.
Det var fint och det står en VHS stulen från mammas jobb på mitt rum. Det liksom trängs med playstationet och slåss lite om vem som är mest kult.

fjortonde december tvåtusentio

har ingen aning om vad det är för jordmån på tundran och har ingen aning om varför jag ens försöker ta mig upp ur sängen på morgonen.
känns dumt.
känns fult.
känner dött.
känns som tundrans eviga tjäle i mig och jag fyser.
drick en kopp kaffe till. drick min vän, drick.
för all sorg, som inte ens är sorg. för alla ljus vi blåste ut. för alla känslor som sprängde bröstkorgen i tusen delar.
för mig och mitt värkande hjärta.
för dig och dina bruna lockar.
för vintern och för det som aldrig blev.
höj glaset, skåla, drick. drick min vän, drick.

söndag 12/12

bell & sebastian, cigaretter under fläkten och vemodighet.

det tog några minuter att förstöra allt, men det tar tusentals ensamma minuter för att komma över det. under tusentals minuter spelas april upp i mitt huvud.

jag letar ord. letar och letar, letar letar letar efter något som fyller tysnaden på rätt sätt.

stryker under med rött för att det är fel.

försöker veta var det är menngen att jag ska vara och ingenting verkar vara stämma.

min röst låter så fel när jag låtsas som ingentning varje gång jag tvingas nämna ditt namn. för det är inte över än.

det tar hundra tals år att dölja felen, jag är ljusår ifrån och nu luktar köket rök och jag andas djupt, försöker glömma och hoppas att ingen känner lukten av ångest eller ser askan i london-muggen.

fimpar ett värmeljus och river ännu en dröm.

kan du möta mig på bänken där vi delade den fösta folkölen?

I N T O T H E W I L D

06/12

har fått jättemycket gjort idag.
känner mest för att skrika att kärleken är död.
lyssnar på Norrköping för mycket.
Saker och ting rör sig långsamt fram och upp, tror allt är på väg att lösa sig men vill inte ta ut segern i förhand liksom.
Så,
När hade biagraferna sin bästa tid någonsin?
1950-talet.

nothing could part us, not one thing / When we walked the streets of Norrköpng

hittade en lapp i min kameraväska i söndags.

"läses i bilen första gågen ni gör en höger sväng!"

05/12

kom just på att om jag faktiskt slängde ut alla saker som får mig att tänka på dig skulle mitt rum inte ha något. om jag skulle radera all musik så skulle jag inte ha något. om jag skulle slänga alla filmer så skulle jag inte ha något. det ENDA som inte får mig att tänka på dig är, ja just det, M A R L B O R O.
och nu får de mig att tänka på dig med.

M A R L B O R O

So here's to living life miserable, here's to all the lonely stories that I've told, maybe drinking wine will validate my sorrow

City and Colour – The Death Of Me

går genom eld nu